Min FN-tjänstgöring
Sida 1.
Under flera års tid hade jag burit på tanken att söka till en FN-tjänstgöring. Vid samtal i tältet under min repmånad vintern 1977 väcktes tankarna till liv. Jag införskaffade erforderliga ansökningshandlingar, fyllde i och postade dessa, så fort jag fick tillfälle. I enlighet med vad som gällde informerades min arbetsgivare om detta. Han blev väl inte den gladaste på jorden av detta besked, men han hade ingen möjlighet eller ens rätt att avskeda mig för detta, så det var bara att acceptera situationen.
Så kom det efterlängtade beskedet att jag antagits och då var ovissheten förbytt till glädje. Under hösten skulle det vaccineras mot allehanda åkommor som smittkoppor, paratyfus, stelkramp och kolera.
När det var dags att rycka in till utbildningen i månadsskiftet november-december 1977 var det bara att hämt ut platsbiljett på tåget och bege sig till det nu nedlagda P10 i Strängnäs för inryckning. Där blev det att hämta ut uniformer och annan utrustning innan det blev att med bil förflytta oss till Ing 1 i Almnäs, Södertälje. Jag fick i uppdrag att köra en skraltig tgb 903, "Valp". Har aldrig varit om ett fordon med sådant glapp i framvagnen. Det var dessutom regnigt och mörk, så man verkligen inte kalla det för en nöjestripp.
Väl framme vid Ing 1 var det att inkvartering som gällde. Därefter 2 veckors utbildning inför vår transport till tjänstgöringsområdet som var Sinaiöknen mellan Israel och Egypten.
Utbildningen fick bedrivas inomhus i hög utsträckning. Temperaturen hade sjunkit rejälit och kaserngården var täckt av glashal is. Därför bedrevs exercisövningarna i kasernkorridoren.
Så kom den dag då det var dags att förflyttas ner till Sinai. All vår utrustning var packad och den sista gammaglobulinsprutan skulle tas. Ja, det mycket som skulle vara avklarad innan vi kunde ilsata i de bussar som skulle föra oss till Arlanda för vidare transport med flyg till Tel Aviv i Israel.
Vi landade på Ben Gurionflygplatsen tidigt på morgonen i regn. Det var natt och vi var trötta. Det gällde att komma ihåg att se till att passen inte blev stämplade, för en israelisk stämpel i passet skulle ofelbart ställa till problem om vi skulle resa någonstans i mellanöstern.
En kolonn vita UN-märkta bussar väntade ute på gatan liksom en delegation ur Tel Avivs "lätta garde". Ilsatningen gick snabbt och snart bar det av mot sydväst och Camp Tre Kronor, Baluza. Vi anlände efter en tröttsam bussresa till Baluza Airstrip vid 6:30-tiden och fick sedan marschera in till Camp Tre Kronor där vi hälsades välkomna av de som väntade på att få resa hem till Sverige samt de som redan kommit ner.
Nu väntade ett halvår i Sinais ökenlandskap. Ett halvår då vi skulle medverka till att hålla Israel och Egypten åtskillda och medverka till att det blev fred mellan dessa länder. För min del så skulle jag tjänstgöra som ställföreträdande radiogruppchef, ställföreträdande trådgruppchef samt bilförare. Tre tjänster samtidigt låter kanske lite märkligt, men det gick faktiskt mycket bra.
