• Planer och förberedelser.
• 15/7. Dag 1.
• 16/7. Dag 2.
• 17/7. Dag 3.
• 18/7. Dag 4. 
• 19/7. Dag 5.
• 20/7. Dag 6.
• 21/7. Dag 7.
• 22/7. Dag 8.
• 23/7. Dag 9.
• Bilder från Gotlandsturen.

1997-års semesteräventyr skulle som omväxling inte bestå av en fjällvandring utan av något annat. Arvid ville cykelcampa och jag kom då att tänka på möjligheten att göra en cykeltur på Gotland. Tanken var att göra om den cykeltur, som gjordes 1980 och bestod av en rundtur utgående från Visby runt den norra delen av huvudön samt Fårö. Tidsåtgången för denna rundtur var 1980 en vecka och jag bedömde att detsamma skulle gälla även nu.

Vi skulle bo i tält och till största delen fricampa. Först var idén att vi skulle ta med våra egna cyklar, men allt efter som tiden gick stod det allt klarare att det skulle vara både enklare och billigare att hyra cyklar i Visby. Alltså bestämdes det, att vi bara skulle ta med cykelväskorna färdigpackade som bagage och tält med sovsäckar och liggunderlag.

Kartor fanns, även om de nu var lite till åren, men jag bedömde dem som relativt gångbara trots detta. Biljetter beställdes från SJ cirka två veckor före avresan och samtidigt bokades även cyklarna. Någon utrustning behövdes inte inköpas, så förberedelserna i övrigt var därför minimala.

Till början.

Gotlandsturen 15/7 - 23/7 1997.

15/7. Dag 1.

Gick upp tidigt, klockan visade 4:55. Vädret var vackert. Duschade innan jag började laga till frukosten. Väckte Arvid ett par gånger innan vi kunde börja äta. Frukosten var enkel och bestod av te och ett antal mackor.

Alldeles efter klockan sex ringde telefonen. Det var en god vän, som ville kolla att vi hade kommit upp och var beredda.

Vid halv sjutiden tog vi våra packningar och vandrade iväg mot Arbogas järnvägsstation i lugn takt. Packningen var tung och skar in i mina händer. Väl framme vid stationen fick vi vänta nästan en halv timme på att vårt tåg skulle komma. Hellre det än att komma för sent. I Västerås fick vi byta tåget mot en buss. Vi hade tur och fick de två sista platserna i bussen.

När vi kom fram till Stockholm fick vi vänta i drygt en och en halv timme innan bussen till Nynäshamn skulle gå. Under tiden så tog vi varsin korv eftersom McDonald's inte serverade hamburgare för klockan tio. Tills slut kom dock bussen och åter så hade vi turen att få två av de sista platserna i bussen. Resan till Nynäshamn gick smidigt och vi kom snart fram till Nynäshamn där vi fick vänta i en halv timme innan vi kunde gå ombord på M/S Graip. Ett lastfartyg som har byggts om till färja och som var allt annat än vacker. Den gotländska folkhumor lär ha döpt om denna skapelse till "Dynggraipen". Om det stämmer eller ej vill jag låta vara osagt.

Vi lastade in vårt tunga bagage i ett av bagagerummen innan vi sökte oss upp på soldäck. Ett däck som verkligen gjorde skäl för namnet. Där skulle vi tillbringa de närmaste fem timmarna innan vi kom till Visby. Det blev fem lugna, soliga och varma timmar på det grönmålade ståldäcket. Havet låg som en spegel. När det kändes att det var dags att äta av vår medhavda matsäck upptäckte vi att vi hade åkt ifrån salamin till våra mackor. Men det var så dags att upptäcka det då. Vi fick klara oss utan och som kompensation köpte vi glass.

När vi anlände till Visby var det vi som genast kånkade iväg med vår packning till cykeluthyrningen där vi kunde hämta ut våra cyklar, som snabbt och enkelt lastades. Vägen upp från hamnområdet gick längs branta stenbelagda gator som slingrade sig fram mellan gamla hus. Vi trampade snart fram längs Visby ringmur och efter diverse kringel-krokar kom vi fram till en ICA-affär där vi stannade och provianterade. Försedda med nyinköpt bröd och läsk trampade vi vidare norrut.

Färden gick längs kusten. Vi hakade på Gotlandsleden och cyklade genom områden med fritidshus. Snart kom vi till en lång och brant uppförsbacke som vi inte kunde cykla uppför. Så det lev till att leda cyklarna uppför den smala vägen. Väl uppe så stannade vi vid en telefonkiosk där vi delade på en läsk innan jag ringde min kompis för att berätta att vi hade kommit fram till Gotland och att vi mådde bra.

Därefter trampade vi vidare och passerade ganska snart Lummelunda. Vi stannade dock inte utan fortsatte. Kilometer efter kilometer avverkades och det dröjde inte länge innan vi kom fram till ett vägkors där en visade oss vägen mot Lickershamn. Vi vek av med Arvid i täten och snart var vi framme i Lickershamn. Där skulle vi allt sätta upp vårt tält. Det var i alla fall vad vi planerade, men dessa planer spräcktes effektivt av de skyltar som klart och tydligt angav att camping ej var tillåten. Så vi vände och fann ganska snart en plats i skogen vid sidan om vägen. Dock alldeles i närheten av ett hus, men vi bedömde att vi kunde tälta där om vi var tysta och inte störde. Tältet restes snabbt på den fläck som vi valt ut. Marken var hård och stenig så det var ibland lite svårt att få ner pinnarna i marken.

Efter tältresningen var det så dags att tänka på matlagning. Vi var trötta och beslöt oss för att det fick bli en enkel måltid. Fram med ett par nudelpaket. Snart susade gasolbrännaren och matlagningen var i full gång. Sedan blev det minsann bråttom att äta ty det kryllade av flugor och en del myggor.

Det hade tagit oss mindre än tre timmar att komma hit och det trots att det var cirka 3 mil från Visby. Men så var ju vädret vackert och kvällen ljus. Efter en stund tog vi en kvällsfika med mackor innan vi gick och sov vid 22-tiden.

Till början.

16/7 Dag 2.

Vi sov relativt bra och gick upp kvart över sju. Snabbt packade vi ihop våra saker och lastade cyklarna innan vi trampade ner till Lickershamn där vi åt vår frukost och kompletterade vårt vattenförråd. Sol och värme redan vid niotiden när vi startade dagens etapp på allvar efter att ha sett oss om lite grand.

Än en gång trampade vi längs den nu för oss välbekanta vägsträckan. Passerade den plats där vi hade tillbringat resans första natt och var snart ute på stora vägen, som vi följde norrut. Kom så till Kappelshamn där vi handlade mat innan vi tog vägen söderut så att vi kunde komma förbi Kappelshamnsviken. Här kom vi ikapp ett antal cykelturister. Däribland en italiensk familj på "värstingcyklar" klädda som om de var ute Giro d'Italia. Men när dessa lyxcyklister kom in på vägen mot Storugns och Bläse vände de. Vägen var ju vit av ett tjock lager kalkdamm som kunde göra deras fina cyklar dammiga. Vi som trampade fram på ett par vanliga brukscyklar lät oss inte avskräckas utan fortsatte norrut längs kusten. Alldeles norr om kalkbruket vid Storugns stannade vi och rastade vid en brygga. Det luktade lite illa av ruttnande sjögräs men vad gjorde väl det. Det finns ju värre saker. Efter en stunds vila fortsatte vi vår färd mot Bläse där vi stannade till vid det nedlagda kalkbruket som nu är ett museum, som vi avstod från att besöka, då vi ansåg att entréavgiften var i högsta laget.

Vi fortsatte istället vår färd utmed kusten på en liten, smal grusväg längs kusten. Mellan mer eller mindre avrustade kanonvärn trampade vi över klapperstensfältet mellan vindpinade tallar. Kanontornen såg ut som elefanthuvuden och överallt kunde vi se skyltar som påtalade att det rörde sig om skyddsobjekt där fotoförbud rådde. På ett ställe omfattade skyddsområdet även ett gammalt dass.

Kilometer efter kilometer följde vi Stenkusten, som området kallades enligt en del skyltar som vi passerat. Verkligen ett fint område för cykelturism. Inga backar som märks och en vacker utsikt kombinerat med lite biltrafik. Vägen kom sedan fram till "civilisationen" vid Ar. Vi fortsatte på asfaltvägen mot Bunge och Fårösund. Men innan vi kom fram dit stannade vi och åt lunch i en skogsglänta. Passade på att vila en lite längre stund innan vi sedan drog vidare. Arvid höll som vanligt god fart och det var bara att följa med.

Bebyggelsen tätnade och vi var snart framme i Bunge där vi fyllde på vårt vattenförråd vid en bensinmack innan vi fortsatte mot Fårösund och färjeläget. Bungehallen blev vår nästa anhalt där vi åter provianterade. I köttdisken kunde vi se sådana exotiska saker som strutskött. Och på en skylt påpekades det noga att i den här affärens köttdisk fanns det bara Gotländsk kött, dock i undantagsfall svenskt.

Så vidare mot färjan som skulle ta oss till Fårö. I väntan på färjan passade vi på att utnyttja den toalett som fanns i hamnen. Den gula landsvägsfärjan förde oss snabbt över till Fårö. Väl över sundet bar det av raka vägen mot Gamla Hamn och dess många raukar. Klapperstensfältet är enormt och vi hade en bit att gå för att komma fram till de finaste raukarna. På återvägen till cyklarna passade jag på att ta en bild på Arvid på samma sten som jag hade plåtat Fredrik på han var liten.

Vi fortsatte på den knaggliga, smala grusvägen till Digerhuvud där vi ånyo parkerade våra cyklar och gick till fots bland raukarna. Här hade man nu sett till att det fanns grillar av betong och parkeringsplatser för de bilburna samt toaletter. Allt för att den känsliga naturen i området skulle skonas. Vi fortsatte sakta längs den vackra kusten och kom slutligen till vägens ände, som visade sig ligga vid Langhammars. Där var det mycket folk och det var lätt att förstå varför. Det var en så vacker plats att det vore en stor miss att inte besöka den. Visserligen var inte raukarna så många men utsikten var inte sämre för det.

Vi fotograferade och såg på utsikten i lugn och ro innan vi återvände till våra cyklar. Vägen söderut mot Fårösund var fylld av färistar för att hålla fåren på plats. Arvid cyklade som vanligt först och bestämde takten. De sista 7 kilometrarna före färjeläget gick på 15 minuter. Vi hade ju åkt där tidigare på dagen och ansåg att det nu var en ren transportsträcka, som vi kunde avverka utan större uppmärksamhet på omgivningen. Vi hade tur som bara behövde vänta ett par minuter på att få komma med färjan över sundet. Återigen utnyttjade vi toaletten i hamnen innan vi trampade vidare till Bungehallen där vid än en gång handlade. Med påfyllt proviantförråd cyklade vi vidare mot Bunge där vi skulle lämna den stora landsvägen för att ta oss till Bungevikens camping. Vi fann dock ingen skylt. Den var borta, men jag kände ju igen vägen så vi trampade på och kom efter en stund fram till campingen, som visade sig vara nedlagd. Därav ingen skylt. Vi var dock inte ensamma om att tro att det skulle finnas en camping där. Det fanns ett antal tält uppslagna så vi beslöt oss för att övernatta på den nedlagda campingen trots att allt var igenbommat och att det bara fanns ett dass uppställt. Något vatten fanns det ju naturligtvis inte, men vi hade ju några liter med oss så vi klarade oss. Efter att ha rest upp vårt lilla tält lagade jag till en middag bestående av potatismos och stekt bratwurst. Avsaknaden av duschmöjlighet var ju en besvikelse. Vi hade ju sett fram mot att få duscha efter att ha cyklat oss svettiga på dammiga vägar. Men det var bara att inse att den drömmen sprack. Vi fick trösta oss med en vacker solnedgång och en god middag.

Till början.

17/7 Dag 3.

Vackert väder. Fixade till frukost efter att ha väckt Arvid. Vi åt i lugn och ro innan vi satte fart med att packa ihop. Vi ville inte stanna längre än absolut nödvändigt. Trampade in till Fårösund där vi stannade vid STATOIL-macken och fyllde på vårt vattenförråd samt köpte varsin läsk. Sedan bar det av söderut förbi Bunge ner till Rute. Där stannade vi till och fotograferade kyrkan innan vi vek av mot den Gotländska östkusten. På slingrande asfaltvägar trampade vi fram genom skogen. Vi passerade samhällen som bar sådana exotiska namn som Vallviken och som bestod av ett par småhus. Vägen slingrade sig fram genom det skogsklädda landskapet som en svart orm. En och annan bil passerade oss. Annars var vi ganska så ensamma om vägen.

Snart började vi se skyltar som visade mot Slite och det betydde ju att vi snart skulle vara framme där. Mycket riktigt. Snart så kom vi fram till Cementas jättelika dagbrott. De stora lastbilarna som stod parkerade i gropen såg ut som små leksaker.

Vi trampade snart vidare in mot Slites centrum där vi hittade en livsmedelsaffär där vi kunde proviantera. Ja, det blev en hel del provianteringar under resan, men när man inte har tillgång till ett kylskåp så blir det på det viset. Vi tog oss ner till hamnen efter att ha ätit varsin glass och skrivit vykort sittandes på en bänk på torget. Hamnen var dock inte mycket att se så vi fortsatte söderut. Vid utfarten söderut hittade vi ett ställe med bänkar och bord vid stranden där vi kunde äta vår lunch.

Vi cyklade sedan mätta vidare söderut och hade bestämt oss för att hitta en plats att slå läger på så snart som möjligt. Vid 14:30-tiden kom vi fram till en campingplats, som vi dock ratade. Efter ett par hundra meter kom vi till en annan som vi valde att anlita. Det visade sig vara den som vi hade sett på kartan. När jag skulle kliva av cykeln bar det sig inte bättre än att lyckades med konststycket att ramla omkull och få gräsfläckar på mina långbyxor.

Snabbt restes tältet på en liten kulle. Underlaget bestod av mjuk, fin sand så det var lätt att få ner tältpinnarna i marken. Sedan var det dags för en rundvandring på området för att se vad som fanns. En stor och fin sandstrand, restaurang, kiosk tillhörde de saker som vi fann inom områdets gräns. Vi var hungriga och trötta så vi gick till affären för att handla. Det blev läsk, vykort, jordnötsringar, mjölk och tidning.

Vi hade sedan en slapparkväll med godis och läsk utan några som helst samvetskval. Senare underkvällen lagade vi dock till en måltid bestående av tortelini innan vi lade oss. trötta som vi var somnade vi snabbt.

Till början.

18/7. Dag 4.

Sov lite längre än vad vi brukade. Vi gick inte upp förrän vid halv-8-tiden. Efter frukosten packade vi ihop våra saker och kunde sedan vid 9-tiden sticka iväg i fint och varmt sommarväder mot nya mål. Vi hade siktet inställt på Ljugarn, dit vi också kom vid halv 1-tiden. Vid infarten till Ljugarn stannade vi vid en OK-mack och handlade gasol. Det fanns ett litet postkontor där och då passade vi på att ordna lite kontanter. Visserligen fick vi vänta till klockan ett innan posten öppnade men det gjorde inget. Det var bara att ta det lugnt och passa på att vila sig en stund.

Sedan var det bara att trampa vidare till Strandridaregården där vi parkerade våra cyklar och gick runt för att se på de gamla sjöbodarna och lite annat som fanns där. Innan vi fortsatte vår färd kring Gotland åt vi nyrökta flundror till lunch.

Med Arvid i täten gick safarin vidare mot nya mål. Nu hade vi fått mat i oss och krafterna hade kommit åter, så det gick fort fram längs vägen. Kilometrar blev till mil och ändå kändes det inte jobbigt. Visserligen körde vi fel vid ett tillfälle, men vad gjorde väl det så på ett semesteräventyr. Det var inte bara bondgårdar, häst- och fårahagar som passerades utan även ett antal vindkraftverk och en gammal väderkvarn som höll på att renoveras.

Solen sjönk allt lägre på himlen och snart var vi framme i Havdhem där vi gick in i en ICA-butik och provianterade. Med tanke på dagens enorma framfart unnade vi oss en liten belöning i form av cider och pistagebullar innan vi trampade vidare till Fidenäs Camping. Dit kom vi vid 18-tiden och det var sig likt sedan sist.

Tältet restes först av allt och sedan tog vi det lugnt. Fikade, ringde hem och duschade för att sedan laga till potatismos och bacon till middag. Innan vi gick och lade oss passade Arvid på att ringa hem till Ingalill för att berätta om hur han hade det.

Till början.

19/7. Dag 5.

Sovmorgon. Vi vaknade när klockan visade halv 8. Vi låg kvar en stund innan vi gick upp och fixade till vår frukost. Efter att ha ätit packade vi ihop och drog vidare söderut innan klockan blev nio.

Vi cyklade i solsken med vinden i ryggen ner mot Hoburgen. Den sista biten på en väg som slingrade sig utmed stranden. När vi tittade västerut kunde vi se en skog av vindkraftverk ute på Näsudden. Vi räknade till minst femtio. På vår färd mot Hoburgen passerade vi rester av gamla stenbrott samt ett som var ett kombinerat stenbrott och museum.

Så kom vi då fram till etappmålet och kunde parkera våra cyklar. Souvenirbutiken hade då inte hunnit öppna så vi passade på att vandra runt i området och se på Hoburgsgubben och den fina utsikten från toppen av klipporna. Trots vinden var det varmt och snart kunde vi dra oss mot butiken för att köpa vykort innan vi startade vår färd norrut.

Nu hade vi motvind och det var därför betydligt jobbigare att cykla. Det kändes som att trampa i en oändlig uppförsbacke. Vi stannade vid en lanthandel och köpte lite proviant. Salami och bröd.

Vid 12-tiden var det dags att ta en lunchrast. Det blev salamismörgåsar och nyponsoppa. En lite konstig blandning kanske, men det smaka i alla fall bra. Efter att ha vilat ordentligt fortsatte vi färden mot vinden. Snart passerades Fidenäs och vi var alltså bara vid utgångspunkten för dagens etapp. Men vi trampade vidare och stannade ofta för att dricka och vila. Vi passerade ett ansenligt antal vindkraftverk och mängder av gårdar som hade satsat på hästar.

Vid 16-tiden kom vi fram till Gannarve, Fröjel, där vi stannade och tittade på den stora skeppsättningen. Och sedan tog det bara knappa timmen innan vi var framme i Klintehamn där vi provianterade i ICA Klintehallen.

Med påfyllt förråd trampade vi vidare mot Hvarfsholmen där vi planerade att tälta. Då först upptäckte vi att vi inte hade fått något nytt årsmärke på vårt campingkort, trots att vi hade betalt för ett när vi var på Åminne camping. men det var inga problem för oss att få slå läger på campingplatsen.

Vi letade reda på en lämplig plats för tältet och reste det omgående. Sedan var det bara att laga till mat för vi var ordentligt hungriga efter en lång och arbetsam cykeldag. Det blev potatismos och gotländska vitlöksgrillare. Efter att ha diskat tog vi det lugnt och kunde inte undgå våra grannars idoga bestyr med den lilla engångsgrillen. De hade ställt den direkt på den torra marken och det gräs som fanns blev alldeles förkolnat av hettan från grillen. Frågan var bara om maten blev grillad eller rökt. Rökutvecklingen var nämligen avsevärd.

Tröttheten tog ganska snart ut sin rätt så vi lade oss tidigt.

Till början.

20/7. Dag 6.

Vi tog en sovmorgon. När vi väl vaknade funderade vi nästan på att stanna en dag till här, men så bestämde vi oss för att dra vidare mot Roma kloster. Efter ungefär en mil började jag känna att det var något konstigt med min cykels bakhjul. Det guppade på ett märkligt sätt och jag trodde en kort stund att det kunde vara ett ekerbrott, men samtidigt var jag medveten om att det inte borde kännas på det här sättet om en eker hade gått av. Så jag stannade och såg efter vad som kunde orsaka det hela. Det var bakdäcket som gav upp. En stor bula höll på att växa fram och antydde att det var korden som hade brustit. Fortsatte sakta men det dröjde inte många sekunder innan det small. Det var bara att plocka fram reparationsutrustningen och vara cykelmekaniker. Av med packningen och så vända cykeln upp och ner. Lagade punkteringen samt satte en lapp på insidan av däcket i ett försök att få cykeln nödtorftigt funktionsduglig.

Vi vände och tog närmaste väg mot Visby för att försöka få byta cykel. Vi kom dock inte långt, bara ett par kilometer, innan det inte längre gick att åka på cykeln. Det blev till att gå. Efter att ha gått ett antal kilometer kom vi till en plats som hette Gardrungs, där vi ringde på för att höra om vi kunde få låna telefon för att ringa till cykeluthyrningsfirman. Det stötte inte på några problem. Fick kontakt med firman som lovade skicka ut någon med en ny cykel. Vi kom överens om att mötas vid Stenkumla kyrka som låg 2 kilometer längre fram utmed vägen. Vi blev bjudna på fika innan vi blev skjutsade till kyrkan med cyklar och allt. Någon ersättning för transport och allt besvär ville dessa vänliga människor inte veta av.

Det dröjde inte länge innan det kom en liten lastbil med ersättningscykel farande. Det var då bara att lasta på min packning och trampa vidare mot Roma. Landskapet var flackt och vi fick trampa fram genom ett åkerlandskap med enorma betodlingar.

Väl framme i Roma stannade vi till vid Pressbyrån där det fanns en telefonkiosk så att jag kunde ringa till Åminne Fritid angående årsmärket till campingkortet. Vi hade tur igen. Ägaren till campingen bodde i Roma och vi kom överens om att mötas vid Roma konsumbutik klockan 17:30. Då skulle hon ha med sig ett årsmärke till oss. medan vi väntade passade vi på att äta lite grand. Varm korv och Coca Cola. Och så hann vi även med att skriva några vykort och ringa till en kompis.

När vi väl hade fått det saknade märket fortsatte vi mot klosterruinen, som nu var omgjord till en teaterkuliss. Tittade på "eländet" och en konstutställning innan vi trampade vidare mot Dalhem med sin museijärnväg. Den var dock inte öppen så vi stannade bara en kort stund innan vi gav oss av för att söka efter en plats att sätta upp tältet på. Vi fann ingen lämplig plats som vi trampade på. Snart var vi tillbaka i Roma, där vi åter stannade vid Pressbyrån. Vi frågade personalen om de visste något ställe där det kunde gå bra att tälta. Vi fick ett tips som visade sig vara användbart. Visserligen blev det till att tälta på en åker men det gick bra det med.

Till början.

21/7. Dag 7.

Sol. Som vanligt och varmt. Lagade i ordning frukosten och åt . packade sedan ihop våra saker. Vi konstaterade att vi och våra kläder var betydligt smutsigare än vad vi hade trott. Mina långbyxor hade vid det här laget fått mängder av smutsränder och fläckar.

Så när vi startade mot Visby var jag fast besluten att köpa nya shorts och en ny tröja snarast möjligt. Snart var vi än en gång i Roma. Vi stannade vid Konsum och handlade nytt solskyddsmedel, småfrallor, läsk och mjölk innan vi fortsatte vår färd mot Visby. Strax norr om Roma kyrkby stannade vi och tog ett mellanmål.

Mot Visby! Med god fart trampade vi fram längs stora landsvägen. Passerade lantgårdar och stora åkrar i rask takt. Åkrarna byttes mot skog och det blev lite backigare. Trafiken tätnade. Vi närmade oss Visby. Det dröjde inte länge innan vi var mitt inne i bebyggelsen och snart var vi tvingade att ta det mycket varsamt för att kunna ta oss fram mellan alla fotgängare. Hittade en plats där vi kunde parkera cyklarna innan vi letade reda på en klädaffär. Det blev en Kapp Ahl-butik. Där hittade jag ett par svarta shorts och en grå T-shirt. Bytte om i butiken innan vi gjorde en rundvandring i Visby.

Vi hamnade snart nere i hamnen där vi hittade en toa som naturligtvis utnyttjades. Hungern började göra sig påmind vid det här laget och vi letade reda på ett lämpligt matställe. Vi tog varsin pizza på en uteservering. Kanske inte den allra billigaste men pizzorna var stora och goda så det gjorde inget.

Mätta vandrade vi sedan vidare i den gamla staden. Besökte domkyrkan innan vi tog en ny runda i staden. Hela tiden fann vi nya vägar att gå och nya saker att se. Därefter begav vi oss till en bankomat för att ta ut mer pengar innan vi cyklade vidare mot Kneippbyns camping. enligt skyltar så var den fyrstjärnig, men vi undrade på vilka grunder som dessa stjärnor hade blivit så många.

Campingplatsen var stökig och halvsjaskig. Det var gott om tält och husvagnar. Vi hittade dock en plats som vi bedömde som användbar. Satte upp tältet bredvid ett militärtält, som visade sig vara bebott av medlemmar från MC-klubben No Name MC från Borlänge. Det var ett gäng med HD och skinnväst, men de störde inte annat än när de kom eller for med sina motorcyklar.

Nu hade vi tagit oss runt ön och ansåg att vi kunde slappa ordentligt och som vanligt lade vi oss tidigt.

Till början.

22/7. Dag 8.

Sol och värme. Precis som vi är vana vid. Klockan hade hunnit närma sig åtta när vi till sist gick upp. Det var redan rejält varmt och det varslade om att vi skulle få en riktigt varm dag. Efter frukosten plockade vi in våra saker i tältet, som vi låste igen. Sedan tog vi cyklarna och trampade iväg. Målet var Högklint, men först skulle det handlas matsäck. Vi stannade vid en servicebutik alldeles i närheten av campingplatsen och handlade frallor och läsk.

Så bar det av söderut mot Högklint. Det är en udde vars höga kalkstensklippor stupar brant ner i havet. Vi såg på utsikten som var fin. Vi kunde se campingplatsen och även Visby om tittade norrut Ute på havet kunde vis e fartyg som tungt lastade stävade norrut och söderut. I söder såg vi kusten försvinna bort mot Klintehamn. Så det var ett fint ställe vi var på när vi åt vårt mellanmål.

Givetvis tittade vi på rövar Liljas grotta och "Getsvälten" innan vi tog våra cyklar och trampade in till Visby. Det började mulna och bli kvavt som om det var åska på gång. Det blev en runda i Visby innan vi åter tog cyklarna och styrde söderut mot campingen. På vägen "hem" stannade vi vid ICA Atterdag och provianterade. Sedan blev det raka vägen till campingen.

Väl framme tog vi det lugnt och fikade lite då och då. På avstånd hörde vi några åskknallar och vi fick även ett par regnstänk på oss. Vi rev snabbt ihop våra saker och stoppade in dem i tältet då det kom en kort regnskur. En regnskur som bara visade att det finns något som kallas regn.

Himlen var nu jämngrå men det fanns tecken på att den skulle spricka och åter bli blå. Det var fortfarande kvavt så risken för mer regn och åska fanns kvar. Under eftermiddagen hade det kommit en del verkliga campingamatörer, som nu bjöd på en underhållande show. Det var ett sällskap om sex personer som behövde en hel timme på sig för att resa ett tält. Endast i undantagsfall råkade de av en slump utföra något som kunde liknas vid ett samarbete. Annars sprang de mest i vägen för varandra, motarbetade varandra och åstadkom ett enda stort kaos. Men deras skådespel var i alla fall till stor glädje för de övriga på campingplatsen.

Vi duschade, slöade och hade det skönt i största allmänhet. Packade ihop det som vi kunde för att ha så lite att göra som möjligt när vi skulle ge oss av nästa morgon. Efter att ha ätit middag så blev det en tidig kväll.

Till början.

22/7. Dag 9.

När vi efter en lugn natt kröp ut ur tältet kunde vi konstatera att vädret var riktigt skapligt. Fixade snabbt vår frukost och gjorde oss i ordning. Vi skyndade oss för att komma i väg i skaplig tid så att vi inte skulle behöva känna oss stressade i Visby. Visserligen skulle inte katamaranen gå förrän 13:20, men vi hade tänkt att ta oss en sista titt på Visby i lugn och ro innan dess.

När jag skulle checka ut från campingplatsen hade jag den stora oturen att hamna bakom en familj med veligpettrar. De var värre än ett helt gäng småungar vid en godiskiosk. De kunde inte bestämma sig och visste absolut inte vad de egentligen ville. Det värsta var att personalen inte hade kurage nog att be dem stiga åt sidan, medan de resonerade om vad de ville så att de som stod i den snabbt växande kön kunde få uträtta sina ärenden. Till sist gav denna virriga familj upp och gick sin väg och då tog det inte lång stund innan jag hade fått betala så att vi kunde fortsätta in till Visby.

Ledande våra tungt lastade cyklar upp för backen från campingen påbörjade vi den sista biten av vår cykeltur runt Gotland. Sedan rullade vi snabbt in mot Visby och hamnen. Vi valde en väg som saknade cykelbana och kom på det viset fram utan att behöva ta oss igenom Visby med sina branta och krokiga stenlagda gator. Vi lämnade in våra cyklar på cykeluthyrningen, där vi även fick lämna vår packning under deras överinseende utan kostnad. På det viset slapp vi att bära på den tunga packningen i onödan.

Vi försökte nu finna ställen där vi inte hade gått tidigare och det var inte svårt att hitta sådana ställen. Arvid passade på att panta de tomflaskor som vi hade samlat på oss. vi köpte även läsk och bröd så att vi kunde fika nere vid stranden. Vi satt där en stund och tittade på båtarna ute på havet. Det fanns kryssningsfartyg som nu låg för ankar utanför Visbys hamn medan dess passagerare var iland. Hawaii-skjortor, blått hår och löjliga glasögon var nu vanliga inslag i gatubilden. Amerikanerna hade anlänt.

Till sist så drog vi oss mot hamnen och sedan åter upp i stan där vi tog varsin kebab med pitabröd på en av stadens många uteserveringar. Sedan började det bli dags att dra sig ner mot färjeterminalen. På vägen dit hämtade vi vår packning som sedan kånkade iväg med den sista biten fram till terminalen. Lämnade in bagaget och checkade in. Efter en stunds väntan kom katamaranen in till färjeläget och snart fick vi gå ombord. Väl ombord letade vi snabbt reda på ett par sittplatser där vi skulle sitta i lugn och ro under den 2½ timme långa överfarten. Det där med lugn och ro märkte vi snabbt att vi kunde glömma. Det var ett evigt skrikande, tjoande och springande av ungar som nästan klättrade på väggarna av otålighet. Föräldrar som var näst intill desperata.

Eftersom vi hade med oss matsäck kunde vi få i oss lite ätbart utan att behöva betala dyrt ombord. Så kom vi till slut fram till Nynäshamn där det gällde att få tag på packningarna och hinna med bussen in till Stockholm C. Precis som på utresan hade vi tur att få tag på de sista platserna på bussen. På Stockholm C fick vi vänta en stund på att vår buss till Västerås skulle gå. Bussen gick raka vägen till Västerås där vi åter fick vänta en stund innan vi kunde fortsätta per tåg till Arboga.

Väl hemma var det att kånkande på de tunga packningarna vandra den sista, korta, biten längs nästan folktomma gator i den mörka sommarkvällen.

Borta bra men hemma bäst sägs det ju. Och det stämmer. Men vi hade haft en fin cykelsemester med vackert väder och många roliga och minnesvärda händelser. Och inte minst hade vi trampat en ganska lång sträcka på denna dryga vecka, hela 50 mil.

Till början.

ÅTER