Gunnar

Alla har vi varit små ... Så även jag.

Tidigt en aprilmorgon i slutet av 1940-talet såg jag dagens ljus på BB-avdelningen på Eskilstuna lasarett.

Från den lilla knatte jag var då, har jag växt upp till den smårunde person i övre medelåldern som jag är i dag.

En person som tycker om att resa, lyssna på jazz, läsa, umgås med släkt och vänner samt syssla med det som gör min tillvaro meningsfull.

Min pappas torp har blivit en viktig punkt i mitt liv. Där finner jag det lugn, som behövs för att jag skall må bra.

I detta torp och i dess omgivningar har jag trivts i alla år. Inte bara jag utan alla, som har kommit hit har enligt vad de har sagt, mått bra och trivts här. Det ser jag som ett positivt tecken.

Här i skogen kan jag vara mig själv. Inte känna några verkliga eller overkliga krav på ett visst beteende. Tempot dras automatiskt ner och klockan tappar i betydelse. Vill jag ha en kopp kaffe så tar jag en. Eller rent av två.

Under försommaren kan jag ägna mig åt att plocka och njuta av smultronen som finns runt det gamla torpet.

I övrigt ägnar jag min fritid till att fotografera, om jag inte läser eller gör något annat. Fotograferandet är något som har kommit att ta en allt större del av min fritid i anspråk efter att under ett antal år varit något som jag knappast ägnade någon tid åt. Men sedan jag köpte en digitalkamera så blev det åter fart på fotograferandet. Visserligen är det oklart hur de digitala bilderna står sig när det gäller arkivbeständighet. Går det att ta del av om 10-15 år eller bara om 5? Eller ens så långt fram i tiden? Oavsett detta så fotograferar jag allt mer och har stor glädje av detta. Och det är huvudsaken för min del.

Och från månadsskiftet mars-april 2007 tillhör jag den skara som står utan arbete, men jag fortsätter att leta efter ett arbete. Precis som jag gjort de senaste åren. Det är ett tufft jobb att få ett jobb. I synnerhet om man, som jag gör, tillhör gruppen 55+.

Det gäller att inte tappa sugen, i synnerhet inte när man så ofta möts av beskedet att man är för gammal för att komma ifråga även om man har den eftersökta kompetensen.