I början av maj 2003 gjorde jag och min dåvarande hustru en resa med Trivselbuss till Paris. Resan tog en vecka varav vi var i Paris 3 hela dagar.

Resan utgick från Örebro och gick söderut i regn längs Vätterns östra strand via Jönköping till Möltofta där lunch intogs innan vi for vidare mot Helsingborg, Malmö, Köpenhamn och Rödbyhavn där vi färjade över till Puttgarden innan vi fortsatte till Hamburg-Stillhorn där vi övernattade på ett bra hotell.

Via Ruhr-området for vi mot Paris. Belgien passerades i solsken som varade ända till Paris dit vi anlände någon gång mellan 8 och 9 på kvällen.

Vårt hoyell, Carlton's Hotel, låg bra till. Nära till Metron och nära till Sacre Couer och med en fantasisk utsikt över Paris från hotellets takterrass.

Trots att det var på väg att mörkna var det inte ovanligt att se bilister och motorcyklister som kom farandes med god fart utan tänd belysning. Men det tycktes vara normalt och alla körde som om de vore ensamma på gatorna.

Mont Martre är en högt belägen del av Paris där man förr i tiden bröt kalk som maldes i väderkvarnar. Den sista kvarnen togs ur bruk omkring 1870. Men man bröt så mycket kalk att stora delar av Mont Martre är underminerat av gruvgångar och rasrisken är inte försumbar, varför tyngre fordon inte får framföras i området i närheten av Sacre Couer. Nu finns bara Moulin Rouge kvar och det är som bekant en nattklubb. Mont Martre har annars gjort sig känt för att vara ett tillhåll för konstnärer. Sålunda verkade sådana stora konstnärer som Anders Zorn, Pablo Picasso, Toulose Lautrec m.fl här.

Första dagen, som vi var i Paris deltog vi i den bussrundtur som gjordes. Detta för att vi skulle få en viss överblick över vad som fanns att se. Så vi for kors och tvärs genom ett regnvått Paris. Asfalten blänkte regnvåt medan regnet plaskade mot bussens tak och rutor. Efter rundturen lämnade vi resten av resesällskapet och vandrade runt på egen hand och försökte se sådant som tilltalade oss. Vi var bland annat inne på Galleri LaFayette. Ett stort varuhuskomplex som för oss verkade oändligt.

På bilden ovan ses en liten del av parfymavdelningen samt lite ett par av övriga våningsplan.Men prisnivån var inte anpassad efter vår semesterkassa så vi nöjde oss med att titta. Se, men inte köpa fick vara vårt motto.

Framåt kvällen begav vi oss i regn till Sacre Couer. Att besöka Paris och Mont Martre utan att besöka Sacre Couer skulle ha känts en aning avslaget, så vi lät inte vädret hindra oss. Och tur var väl det, för även om det inte handlade om att slå runt på Sacre Couer, som Hasse & Tages pastor Jansson, så var det en upplevelse som hette duga.

Nästa dag inleddes med en tunnelbaneresa till Musée d'Orsay där vi skulle se på konst från mitten av 1800-talet och en bit in på 1900-talet. Louvren hade vi valt bort då vi ansåg att det dels var för stort och dels för att den konst som visas där inte tillhör den konst vi är intresserade av.

Musée d'Orsay är en före detta järnvägsstation, som nyggdes till Världsutställningen 1889. Ombyggnaden till museum har skett varsamt så man ser klart och tydligt att vad det har varit tidigare i byggnaden.

Här kunde vi se på verk av Monét och många andra kända impressionister. På en del ställen kunde man se konststuderande som målade av de stora mästarnas tavlor.

Efter att vandrat runt i detta stora museum och sett oss mätta tog vi tunnelbanan tillbaka till Mont Martre och sökte oss till ett matställe där vi kunde stilla vår nu märkbara hunger. Efter en stunds vila på hotellrummet beslöt vi oss för att bege oss upp till Sacre Couer trots att risken för regn var mer än överhängande. Mycket riktigt, vi hann inte mycket mer än ut på gatan så började det regna. Men att besöka Paris och bo på Mont Martre utan att besöka Sacre Couer kändes fel, så vi trotsade regnet och vandrade vidare upp mot den så välkända kyrkan. Utsikten uppifrån kyrkan ut över Paris är magnifik.

Interiören i kyrkan är fin. Synd att det inte var tillåtet att fotografera och eftersom jag har för vana att respektera fotoförbud så blev det inga bilder tagna inne i denna vackra kyrka.

Tiden går som bekant fort när man har trevligt och snart var det dags för oss att säga farväl till Paris. Vi checkade ut från hotellet och tog åter bussen i besittning för att styra kosan mot Hamburg-Stillhorn där vi skulle övernatta på samma hotell som vi gjorde på nedresan.

Resan gick som vanligt bekvämt och kilometrar blev till mil. Vi var snart inne i Tyskland och Ruhr. Tyvärr så råkade vi hamna i en trafikstockning på motorvägen varför det gick betydligt långsammare än beräknat. Vår ankomst till hotellet blev därmed försenad.

När vi sent omsider checkat in upptäckte vi att det rum vi tilldelats inte var användbart varför vi fick återvända till incheckningsdisken för att förhandla oss till ett nytt rum.

Efter en välbehövlig nattvila var det så åter dags att äntra bussen för att fara vidare mot Puttgarten där vi skulle ta färjan över till Rödby havn. När vi närmade oss Puttgarten kom beskedet att vi skulle hinna med ett kort besök på tax-free-pråmen så att vi kunde handla lite om vi ville. Vi köpte lite vin och annat som vi ansåg att vi behövde. Dock inte så mycket som vissa av våra medresenärer gjorde. Det som inte fick plats i bussens bagageutrymme fick tas med i bussen och utgöra handbagage.

På färjan var det givetvis flera som storhandlade igen och som försökte övertala chauffören att få ställa det som de inhandlat i bagageutrymmet trots att de fått besked att det var fullt där.

Danmark passerades och snart var vi ombord på färjan till Helsingborg för att efter ca 20 minuter vara tillbaka i Sverige. Det var sedan bara att ta det lugnt och låta busschauffören skjutsa oss hemåt.

Det var två trötta men lyckliga resenärer som återvände till Arboga. Vi hade ju fullt av fina minnen att bearbeta. Och en sak var vi på det klara med. Det var inte den sista resan med buss. Det hade varit skönt att slippa sitta bakom ratten och köra mil efter mil och inte kunna koppla av. Så nästa gång som det görs en längre resa, exempelvis till sydeuropa, blir det med all sannolikhet med buss.