Den som reser ...
Jag och min pappa på torget i Gränna.
Man brukar säga att den som har gjort en resa har även något att berätta. Och visst är det så. Det är väl få resor som görs utan att det innebär att den som gjort resan har fått en mängd nya intryck och upplevelser.
Själv fick jag som liten följa med mina föräldrar på deras resor med tält och bil genom skilda länder. Till att börja med i Sverige men ganska snart även till andra länder. Först Norge och Danmark. Med tiden kom resorna att gå allt längre bort från Sverige.
Jag själv som liten och nybliven campare.
Under de första åren gjordes resorna i en gammal DKW model 7 från 1938, en så kallad spånkorg. Jag för min del kallade den som liten för "brum-brum".
jag bakom ratten på min pappas DKW.
Den gamla bilen lastades vart år full med packning inför min pappas semester. Det var mycket av sådant som dagens campare inte skulle drömma om. Vi var i det närmaste självförsörjande med mat under de första årens resor. DKW:n hade ett begränsat bagageutrymme varför en rejäl träkoffert monterades baktill på bilen.
Standard 8-an i den norska fjällvärlden.
Med tiden kom DKW:n att bli utbytt mot en liten engelsk bil, en Standard 8. Denna lilla bil delade motor med Fergusontraktorn, "Grålle". Med sina 26 hästkrafter var det ingen racer, men den var en seg liten kämpe, som tog familjen till mål långt bortom horisonten. Vi färdades med den till Italien, Frankrike och forna Jugoslavien. Men även till våra grannländer Norge och Finland. Notera det hemmagjorda takräcket, vilket var tillverkat av hydraulrör och konstruerat av min pappa. Max lastvikt på taket var på den tiden ett okänt begrepp.
Utrustningen var något som verkligen kom att förändras till det bättre med åren. Tälten blev rymligare och klarade regn bättre. Sovsäckarna blev också lättare och varmare. Luftmadrasserna gjorde sitt intåg. Campingmöbler i form av bord och stolar var något som min pappa tillverkade av hydraulrör och marinplywood. Bordskivans storlek var helt avpassad efter takräcket. Tunga, men ändå funktionella. Kom med tiden att ersättas av lättare och mer praktiska. Fotogenköket fick vara med länge innan det ersattes av ett gasolkök.
När jag som brukligt flyttade hemifrån blev det slut med resorna tillsammans med mina föräldrar. Istället blev det semestrar tillsammans med min egen familj. Oftast på "hemmaplan".
När vi införskaffat en gammal bil. så blev det resor till Norge och Danmark med barnen i baksätet. Och så bodde vi i tält. Dock hände det att vi hyrde en stuga om det var riktigt dåligt väder.
Med tiden blev det även ett antal fjällvandringar. Inte i de absolut mest tuffa fjälltrakterna utan i Jämtlandsfjällen. Men för nybörjare var det nog ett lämpligt område att gå i. Att gå Jämtlandstriangeln, d.v.s. Storulvån, Sylarna, Blåhammaren och åter till Sylarna upplevde jag som passande med barn i sällskapet. Att det även var lätt att ta sig dit med tåg och buss underlättade givetvis.
Under åren har det även blivit ett antal charterresor. De flesta gick till London, men även till platser som Riva del Sole i Italien, Paris, Kreta och Mallorca.
En välkänd Parisprofil.
Men under de senaste åren har resandet fått stå tillbaka. Suget att resa bortom horisonten har avtagit markant. Har dock under 2009 rest till Helsingfors och Sveaborg tillsammans med kamrater i Eskilstuna vapenhistoriska förening. Och så blev det en resa till Schwedenfest i Wismar tillsammans med Eskilstuna & Carl Gustafs stads frivilliga skarpskytteförening, Svea Livgardes Musketerarkår och Göteborgs Artilleriavdelning. Men de resorna räckte till för att fylla mitt numera lilla resebehov, när det gäller utlandsresor. Nu föredrar jag att upptäcka det som finns hemma i Sverige, men det kan ju ändra sig igen.