En gammal bälgkamera för 116-film som jag ärvt efter min morfar.

Vilken kamera är den bästa kameran? Jo, den man har med sig. Huvudsaken är att man har en kamera med sig och att man använder den. Sedan kan det vara den som finns i telefonen, en kompaktkamera eller rent av en systemkamera. Ligger kameran hemma så lär det knappast bli någon bild tagen.

Självporträtt

Jag som ligger bakom denna sida är en amatörfotograf i den övre medelåldern. Fick överta min mammas gamla lådkamera när jag var 5 år och sedan dess har jag alltid ägt och använt en kamera. Under de första åren var det huvudsakligen på sommaren som jag fick använda lådkameran, som då var laddad med svartvit film. Av de bilder jag tog då finns inte många bevarade. Med tiden blev fotograferandet mer frekvent. Det var inte bara under familjens semesterresor som jag fotograferade utan även på mina skolresor.

En liten diva

Kamerorna blev även allt bättre med åren och snart var det dags att byta till en systemkamera. Det blev en Yashica Reflex 35J, som jag redan efter ett par år hade ”vuxit ur”. Så jag sparade pengar och bytte till en Pentax Spotmatic, som blev mer långlivad. När jag började arbeta som säljare i en fotoaffär vaknade bytesdjävulen i mig och sedan byttes det med relativt korta intervall. Eftersom fotografin på den tiden var analog så innebar det att kamerorna laddades med film, antingen svartvit eller färg. Om jag fotograferade i färg så var det med diafilm. Och svartvit film började jag ganska snart framkalla och kopiera själv. Först med med min pappas utrustning, men när jag flyttat hemifrån så skaffade jag egen utrustning. Motiven har förändrats genom åren och prylhysterin har klingat av.

Motiven? Ja, de har också förändrats med  åren. Nu är det hunden och min närhet som är de vanligaste motiven. Men kanske är det just bilderna som tas på familjen, vännerna och husdjuren som är de viktigaste och som betyder mest. Så är det för mig i alla fall.