Erik Österlund

Erik Österlund
Erik Österlund

En ingenjör

Erik Österlund föddes i ett litet torp utanför Eskilstuna 14/5 1918 och dog i Örebro 10/3 2009. Han var yngsta barnet i en fattig torparfamilj men hade vad man brukade kalla läshuvud. Detta kombinerat med en obändig envishet kom att vara honom till stor nytta i livet. I folkskolan fick han hoppa över ett läsår då man från skolans ledning att det var onödigt slöseri med tid om han skulle tvingas gå alla de obligatoriska 6 åren.

Efter skolgången tog en svåger med honom till Tunafors gjuterier där han som 14 åring kom att arbeta som hantlangare vid Eskilstuna Våg & kassaskåpsfabrik under en kortare tid. Efter att att gått arbetslös en tid fick han som så kallade nödhjälpsarbete arbeta med att vid skördetiden hjälpa till med att skära runt i hörnen på åkrarna. Arbetet bestod i att med handskära alternativt lie skära den säd som växte åkerhörnen där det var svårt att komma åt med självbindare eller slåttermaskin. Han fick även i samband med detta binda säden till nekar.

1934 arbetade han som gjutgodsbesiktare på Eskilstuna Jernmanufaktur AB:s gjuteri fram till hösten 1935 då han bytte arbete till August Stenman AB där han under ett antal år kom att arbeta som automatskötare. 1939 var det åter dags att byta arbetsgivare. Då till AB C. E. Johansson där kom att arbeta med gängning i revolversvarv. På denna arbetsplats kom han dock bara att stanna i ungefär ett halvår innan han åter bytte arbetsgivare. Under denna tid lär han enligt egen uppgift även träffat C. E. Johansson personligen.

Nu till Bolinder Munktell där han kom att arbeta som svarvare fram till 1942 då har övergick att arbeta på företagets ritkontor. I samband med detta kom han att börja med detaljkonstruktioner till tröskverk och skördetröskor.

Parallellt med arbetet på Bolinder Munktell studerar Erik per korrespondens till maskiningenjör. Därav steget från svarven till ritbordet. Att arbeta och samtidigt studera, med goda betyg, är ingen lek. All ledig tid åtgick för att klara av studierna. Trots att han dessutom ägnade sig åt att idrotta så lyckades han klara studierna på bara 4 år och tenta av dem på KTH med mycket goda betyg. Utöver att vintertid tävla i skidåkning, där han tillhörde IFK:s toppskikt så tävlade han sommartid även i terränglöpning. Under perioden 1939 till 1951 var han inkallad till militärtjänst vid ett stort antal tillfällen. Dock mest under andra världskriget.

Någon gång under 1943 träffar han sin blivande hustru, som han gifter sig med under 1944. I januari 1946 flyttar de ner till Skurup i Skåne där de bor fram till hösten medan Erik arbetar som konstruktör på ett företag på orten. Vistelsen i Skurup blir dock ej långvarig. Redan i slutet av oktober samma år går flyttlasset åter till Eskilstuna, där Erik ånyo börjar arbeta som ingenjör på Bolinder Munktells konstruktionsavdelning.

Bellis Moare
Bellis Moare

Där kommer han att, i huvudsak på egen hand arbeta med konstruktionen av den första självgående skördetröskan, som Bolinder Munktell tillverkade. Det var också den första i Europa.

Självgående skördetröska BM 751
Självgående skördetröska BM 751

När Bolinder Munktell flyttade trösktillverkningen till Flen följde han givetvis med. Familjen fick därvid sin hemvist i Flen och så blev det under ett antal år.

Efter ett nästan tvåårigt uppehåll då Erik Österlund arbetade som konstruktör av maskiner för boardtillverkning på Söderhamns verkstäder AB, var han åter tillbaka i Flen på BM-Volvo som företaget nu hette. Man hade inte klarat av Eriks avancerade konstruktioner varför han övertalades att komma tillbaka så att tröskutvecklingen kunde gå vidare.

1961 valde han att byta arbetsgivare i och med att tillverkningen av skördetröskor skulle flyttas till Hallsberg. Han bytte inte bara arbetsgivare och bostadsort på nytt utan övergick till att konstruera pneumatiskt drivna gruvlastmaskiner hos Atlas Copco AB i Örebro. Något som han kom att ägna sig åt tills han fick sluta med avtalspension. Under alla år som konstruktör hade han som rutin att alltid diskutera sina konstruktionslösningar med de som arbetade på verkstadsgolvet. Han var oerhört lyhörd för vad de ansåg och lät deras åsikter finnas med i konstruktionsarbetet. Han såg även längre än så. Han såg även till slutanvändarnas bästa. De skulle minsann inte ha onödiga problem bara för att han hade klantat sig.

Som den arbetsmyra han var nöjde han sig inte med att endast arbeta som konstruktör. Han hade även ett extraarbete som lärare på en teknisk aftonskola under en lång rad år och arbetade även tidningsbud. Efter att ha slutat med avtalspension arbetade han ett antal år som budbilschaufför tills kroppen sade ifrån. Då var det han som blev pensionär på riktigt och under sommarhalvåret var han sommartorpare. Han bodde då under somrarna i det gamla föräldratorpet tillsammans med sin hustru. Och det fortsatte han med även sedan blev änkling. Dock blev besöken vid torpet med åren kortvarigare för att nästan upphöra efter en svår stroke.

Erik Österlund, sista fotot.
Erik Österlund, sista fotot.

Så i mars 2009 avled han av hjärtsvikt. Varför ser jag Erik Österlund som en person som betytt mycket för mig när det gäller det tekniska? Han var min pappa och det var han som ledde mig in i teknikens värld. De fotoalbum som han hade gjort i ordning med bilder från arbetet med att ta fram den första självgående skördetröskan har jag skänkt till Munktellmuseet tillsammans med negativen till bilderna. Jag ser detta som ett sätt att hedra min pappa. Jag brukar tänka att den skördetröska som finns på detta museum och jag har samma pappa.