Resan 1955
24/6 startades resan som skulle föra oss till världens nordligaste stad, Hammerfest och åter. Vi kom att färdas genom Sveriges inland till Kiruna och sedan vidare mot Finland innan vi styrde kosan mot Nordnorge och Hammerfest. Som vanligt bodde vi i tält och levde primitivt med egen matlagning över ett fotogenkök. Bilen var lastad till minsta skrymsle med prylar som vi sannolikt skulle behöva. Min syster och jag hade att dela baksätet med delar av proviantförrådet, som var placerat under ett extragolv. Så här i efterhand inser jag att det inte var direkt säkert att ha det på det viset som vi hade. Bagageutrymmet var inte åtkomligt utifrån utan genom att fälla fram baksätets ryggstöd, som saknade varje tillstymmelse till spärrar. Vid en häftig inbromsning eller krock hade allt bagage kommit farande framåt och då hade jag och min syster kommit i kläm. Men på den tiden var det där med säkerhet något som man lade ner någon större möda på.
På vår resa norrut fick vi se och uppleva en hel del. Se renar korsa vår väg, vacker natur och midnattssol. För en sjuåring var det spännande att få vara uppe vid midnatt och se att solen inte hade gått ner. Likaså att hitta bitar av järnmalm och känna hur pass mycket tyngre den var än en vanlig gråsten i motsvarande storlek. Likaså var det en ny erfarenhet att möta samer i sin traditionella klädsel. Att se att det finns de i vårt land som har en annan kultur än vad vi själva hade.
I Karesuando stannade vi och övernattade innan vi tog färjan över älven till Finland. På kvällen roade jag mig med att åka fram och åter med den lilla linfärjan tillsammans med min syster. Färden gick sedan vidare norrut dagen därpå. Väl inne i Norge gick färden ut till kusten och för att komma vidare blev det nödvändigt att färja över fjordarna ett antal gånger. När vi sedermera kom fram till Hammerfest fanns det relativt gott om snö kvar och barnen var vinterklädda. Några andra turister såg vi knappast till. På den tiden var det inte så vanligt att fara omkring som vi gjorde.
Vi fick efter besöket i Hammerfest ta samma väg tillbaka, som vi kommit. Hemresan kom sedan att gå via Finland där vi passerade städer som Kemi. Efter att ha kommit åter till Sverige gick vår färdväg längs Norrlandskusten. Vi passade på att testa Pite havsbad. Då inte mycket mer än en liten sandstrand och en primitiv campingplats. När vi kommit till Härnösand blev det ett par dagars uppehåll i resandet och det innebar vila, sol och bad för hela slanten.
Efter de slappa dagarna i Härnösand fortsattes resan söderut till Söderhamn, Gävle och Furuvik. Att stanna i Furuvik innebar ett besök i djurparken vilket vi ungar uppskattade. Det blev att åka miniatyrtåg, se på djuren och ha det kul i största allmänhet. Efter detta var det dags att styra kosan mot Eskilstuna där vi stannade ett par dagar vid Sundbyholm innan vi for vidare till Karlslund för att träffa släktingar vid det lilla torp där min pappa var född och uppvuxen.
22/7 var vi så åter i Flen efter att ha färdats 488 mil och ha sett mycket intressant. Att få komma hem till lekkamraterna var inte så dumt. Tänk så mycket man hade att berätta.
