Carl Edvard Johansson

C.E.Johansson

C.E.Johansson

Mått-Johan

Carl Edvard Johansson föddes 1864 på Frötunda bruk i Västmanland. Han dog i Eskilstuna 1943. Han var en svensk ingenjör inom maskinteknik och lär nog vara en av de minst kända svenska uppfinnarna i hemlandet om man ser till betydelsen av vad han uppfann. Han kom att i folkmun kallas ”Mått-Johansson”.

Efter att ha avslutat sin skolgång begav han sig till USA, där under tre år skaffade sig en praktisk utbildning inom verkstadsindustrin dels studerade vid Gustavus Adolphus College i St. Peter, Minnesota. 1885 återkom han till Sverige och fick anställning och utbildning vid en mekanisk verkstad i Eskilstuna. Vid sidan om arbetet studerade han på kvällskurser.

1887 alternativt 1888 (det finns olika uppgifter därom) fick han anställning vid Carl Gustafs Stads Gevärsfaktori. 1890 avlade han examen som besiktningsrustmästare. Som sådan fick han i uppgift att leda faktoriets tillverkning av specialmaskiner, verktyg och kontrollmått. Det var därför ganska naturligt att han ägnade sin kraft som uppfinnare åt de problem som hängde samman med denna uppgift.

I samband med vapentillverkningen på faktoriet användes en rad olika olika tolkar för att man skulle få en så jämn kvalitet som möjligt. Bland annat passbitar av trä. Men det saknades ett riktigt bra och praktiskt system för att kontrollera och kalibrera de mätverktyg som användes. Ett system som även underleverantörer kunde använda sig av.

Arbetet med att lösa detta problem var något som han ägnade mycket tid och kraft. Arbetet resulterade i att han kom fram till en måttsats bestående av 102 olika passbitar. Dessa var uppdelade i två serier om 49 bitar samt en serie om 4 bitar. Med hjälp av dessa bitar gick det att få minst 20000 olika måttvärden med en måttdifferens av endast 0,01 mm. Gevärsfaktoriet hade ingen slipmaskin som kunde slipa till bitarna med tillräcklig precision varför han nu fick lösa det på egen hand. Han byggde om sin hustrus Singer-symaskin till en precisionsslipmaskin och satt sedan hemma i bostaden på kvällarna och slipade till bitarna. Och detta gjordes alltså vid sidan om hans ordinarie arbete.

I slutet av 1896 hade han efter många slitsamma kvällar lyckats slipa till de 102 passbitarna med en noggrannhet på några bråkdelar av en tusendels mm och därmed få systemet att fungera som han hade tänkt sig.

Det dröjde dock fram till 2 maj 1901 innan han efter många och långa diskussioner med det Svenska Patentverket, som först vägrat godkänna det han gjort, som en uppfinning, med hänvisning till att måttsatser redan var kända, kunde få sin uppfinnings patent beviljat. En uppfinning som han i sin patentansökan benämnde ”Måttsats för precisionsmätning”.

C E Johansson låg även bakom uppdelningen av mått i s.k. toleransklasser, standardiserade spel och grepp inom det mättekniska området som används än idag. Detta var saker som kom att revolutionera verkstadsindustrin, då det gjorde det möjligt att tillverka långa serier med god precision.

1906 var hans uppfinning fullbordad och året därpå kunde man börja sälja precisionsmåttsatserna av ”system C. E. Johansson” på världsmarknaden. Nyttan av denna uppfinning kom snabbt i dager. Den ny begynnande masstillverkningen av detaljer som krävde hög precision hade tagit fart och då passade dessa måttsatser bra.

C E Johanssons uppfinning var något mycket värdefullt för den nu snabbt växande bilindustrin. Henry M. Leland, chef och grundare av Cadillac Automobile Company i Detroit lär i början av 1920-talet ha yttrat: ”There are only two people I take off my hat to. One is the president of the United States and the other is Mr. Johansson from Sweden.” Detta yttrande säger en hel del om hur betydelsefull hans uppfinning ansågs vara för bil- och verkstadsindustrin.

I USA och runt om i världen gick hans måttsatser under benämningen ”JO Blocks” som är en förkortning av ”Johansson Gauge Blocks”. Ett begrepp som faktiskt lever kvar än idag på många ställen.

C E Johansson tillbringade stora delar av sitt liv i USA för att själv marknadsföra sina precisionsmåttsatser och mätverktyg. Han startade 1918 ett företag i USA för att bättre kunna försörja den amerikanska marknaden med mätutrustningar. Företaget CE Johansson Incorporated etablerades i orten Poughkeepsie vid Hudsonfloden strax norr om New York. Det dröjde dock inte länge innan företaget kom på obestånd. Dels beroende på den ekonomiska nedgång som följde på första världskrigets slut men också på att det fanns ohederliga återförsäljare som lurade honom på pengar. Dessutom hade det börja dyka upp konkurrenter som tagit upp idén med måttsatser. För att rädda sitt företag från konkurs kontaktar C E Johansson Henry Ford för att höra om Ford var intresserad av ett samarbete. Efter cirka 6 månaders förhandlingar erbjuder sig Ford att köpa C E Johanssons amerikanska bolag inklusive alla rättigheter till tillverkning av passbitar och annan mätutrustning.

C E Johansson ställde dock krav på att hans måttsatser inte skulle begränsas till användning inom Ford Motor Company utan hela den amerikanska industrin skulle få ta del av dem.

18 november 1923 började han arbeta som anställd på Ford Motor Co Dearborn, Michigan. Han byggde upp sin verksamhet som en separat avdelning inne på Fords fabriksområde.Till att börja med hade han problem med att lokalen iordningställd som han önskade. Han hade ju speciella krav på luftfuktighet och temperatur i samband med den känsligaste delen av tillverkningen. Temperaturen skulle vara konstant +20 grader C. Hans närmaste chefer saknade förståelse för hans i deras ögon konstiga krav. Tiden gick och inget hände. Det hela stod still. På något vis nådde Johanssons kritik Henry Ford, som när han fick höra vad det gällde gav Johanssons närmaste chefer direkta order ”give Mr Johansson what he needs!” I och med detta dröjde det inte länge innan de klimatrum som behövdes iordningställts och tillverkningen av måttsatserna kunde ta fart.

C E Johansson var den som lade grunden till möjligheten till massproduktion av verkstadsprodukter med hög precision. Utan hans insatser hade knappast varit möjligt med löpandebandproduktionen. Ser man på tum-måttet som användes i USA respektive Storbritannien så skiljde de sig åt med några tusendels mm. Men genom Johanssons insatser kom USA och Storbritannien att kunna enas om en omvandlingsfaktor mellan tum och millimeter, som skulle uppgå till exakt 25,400 mm = 1 tum. Därmed kom USA och Storbritannien få tum-mått som var lika. Det hela fastställdes som en internationell standard 1933 av ASA (American Standards Association).

C E Johansson kom att stanna som anställd hos Ford i ett antal år, innan han ansåg att det var dags att återvända till Sverige efter 12 år i USA. Han var då 72 år och det var dags att dra sig tillbaka. 1936 återvänder han så till Eskilstuna där han ingår i ledningen av det då rekonstruerade AB C. E. Johansson. Företaget var vid hans återkomst från USA mer eller mindre på fallrepet. För att klara sig tillverkades alla möjliga produkter, bland annat cykelkedjor. Senare levde han ett stillsamt pensionärsliv tillsammans med sin hustru fram till sin död 1943. Under åren hade det blivit 22 resor över Atlanten.

Under sitt liv hade han erhållit ett antal utmärkelser. 1903 erhöll han Vermeilmedaljen i Paris, hedersdiplom i Liége 1905 och Vetenskapsakademiens Arnbergska pris 1908. 1919 blev han utnämnd till ledamot av IVA – Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien.

1946 tilldelades han postumt IVA:s Stora Guldmedalj ”för insatser till teknisk utveckling, som han åstadkommit med sin måttsats och dess fulländning och utveckling

Källor: Wikipedia, Nationalencyklopedin

error: Skyddat innehåll!! / Content is protected !!