Resor jag gjort.


Jag och min mamma

Jag och min mamma

Den som reser …

Man brukar säga att den som har gjort en resa har även något att berätta. Och visst är det så. Det är väl få resor som görs utan att det innebär att den, som gjort resan har fått en mängd nya intryck och upplevelser. Själv fick jag som liten följa med mina föräldrar på deras resor med tält och bil genom skilda länder. Till att börja med i Sverige, men ganska snart även till andra länder. Först till grannländerna Norge och Danmark. Med tiden kom dock resorna att gå allt längre bort från Sverige.

 

DKW model 7

DKW model 7

Under de första åren gjordes resorna i en gammal DKW model 7 från 1938, en så kallad spånkorg. Jag för min del kallade den som liten för ”brum-brum”. Den gamla bilen lastades vart år full med packning inför min pappas semester. Det var mycket av sådant som dagens campare inte skulle drömma om. Tunga sovsäckar med stoppning av vad. Tält med snörning i tältöppningen istället för dragkedja och en ganska tjock bomullsväv som tältduk. En väv vars impregnering mot väta inte gick att jämföra med dagens tunna, lätta och vattentäta material. Vi var i det närmaste självförsörjande med mat under de första årens resor. DKW:n hade ett begränsat bagageutrymme varför en rejäl träkoffert monterades baktill på bilen.

På torget i Gränna.

På torget i Gränna.

Med tiden kom DKW:n att bli utbytt mot en liten engelsk bil, en Standard 8. Denna lilla bil delade motor med Fergusontraktorn, ”Grålle”. Med sina 26 hästkrafter var det ingen racer, men den var en seg liten kämpe, som tog familjen till mål långt bortom horisonten. Vi färdades med den till Italien, Frankrike och forna Jugoslavien. Men även till våra grannländer Norge och Finland. Notera det hemmagjorda takräcket, vilket var tillverkat av hydraulrör och konstruerat av min pappa. Tungt och stabilt. Max lastvikt på taket var på den tiden ett okänt begrepp.

I den norska fjällvärlden.

I den norska fjällvärlden.

Utrustningen var något som verkligen kom att förändras till det bättre med åren. Tälten blev rymligare och klarade regn bättre. Sovsäckarna blev också lättare och varmare. Luftmadrasserna gjorde sitt intåg. Campingmöbler i form av bord och stolar var något som min pappa tillverkade av hydraulrör och marinplywood. Bordskivans storlek var helt avpassad efter takräcket. Tunga, men ändå funktionella möbler. Kom med tiden att ersättas av lättare och mer praktiska. Fotogenköket fick vara med länge innan det ersattes av ett gasolkök.

Efter min första tältnatt.

Efter min första tältnatt.

När jag som brukligt flyttade hemifrån blev det helt naturligt slut med resorna tillsammans med mina föräldrar. Istället blev det semestrar tillsammans med min egen familj. Oftast på ”hemmaplan”. När vi, efter mycken vånda, införskaffat en gammal bil, så blev det resor till Norge och Danmark med barnen i baksätet. Och så bodde vi i tält. Dock hände det att vi hyrde en stuga om det var riktigt dåligt väder.

En kamera från början av 1930-talet.

En kamera från början av 1930-talet.

Utöver all campingutrustning medfördes även en kamera, se ovanstående foto. Det var en kamera som min pappa hade införskaffat omkring 1935 och som kom att användas flitigt ända fram mot slutet av 1950-talet. Det innebär att många bilder i mina bildspel från resor är tagna med denna gamla kamera, som jag har kvar i min ägo än idag. Den kom att efterträdas av en modernare bälgkamera, Atlantic 6*6. För egen del använde jag under flera år en gammal lådkamera, som även den kom att ersättas med modernare kameror.

Med tiden blev det även ett antal fjällvandringar. Inte i de absolut mest tuffa fjälltrakterna utan i Jämtlandsfjällen. Men för nybörjare var det nog ett lämpligt område att gå i. Att gå Jämtlandstriangeln, d.v.s. Storulvån, Sylarna, Blåhammaren och åter till Sylarna upplevde jag som passande med barn i sällskapet. Att det även var lätt att ta sig dit med tåg och buss underlättade givetvis.

Människa i Paris

Människa i Paris

Under åren har det även blivit ett antal charterresor. De flesta gick till London, men även till platser som Riva del Sole i Italien, Paris, Kreta och Mallorca. Men under de senaste åren har resandet fått stå tillbaka. Suget att resa bortom horisonten har avtagit markant. Har dock under 2009 rest till Helsingfors och Sveaborg tillsammans med kamrater i Eskilstuna vapenhistoriska förening. Och så blev det en resa till Schwedenfest i Wismar tillsammans med Eskilstuna & Carl Gustafs stads frivilliga skarpskytteförening, Svea Livgardes Musketerarkår och Göteborgs Artilleriavdelning.

Men de resorna räckte till för att fylla mitt numera lilla resebehov, när det gäller utlandsresor. Nu föredrar jag att upptäcka det som finns hemma i Sverige, men det kan ju ändra sig igen. Och så får jag resa i mina minnen. En hel del minnesbilder återfinns i de bildspel som jag lägger ut på hemsidan.

Till topp på sidan

Top
error: Skyddat innehåll!! / Content is protected !!