Hiram Maxim

Hiram Maxim

Hiram Maxim

Hiram Maxim

Hiram Stevens Maxim föddes i Sangerville, Maine, USA, 5/2 1840. Dog 24/11 1916 i London, U. K. Redan i barndomen visade han Hiram ett stort intresse för allt mekaniskt. En stor del av barndomen ägnade han åt att bygga modeller av vattenkvarnar utmed de otaliga vattendrag som fanns nära hemmet. Han använde de lokala kvarnarna som förebilder och inspiration. Det var faktiskt samma kvarnar som ledde fram till hans första uppfinning. Många av dessa kvarnar plågades av gnagare, som råttor och möss. Hiram Maxim hjälpte till att lösa detta problem genom att uppfinna en automatisk råttfälla. Oturligt nog så såg han inte någon anledning att patentera denna uppfinning.

Som tonåring verkade Hiram som lärling hos en vagnmakare. Han uppvisade en naturlig fallenhet och kunskap i allt vad han företog sig och hans karriär gick snabbt framåt. Han arbetade snart som konstruktör innan han bytte bana till instrumentmakare. Och detta redan innan han fyllt 19. När han var 20 arbetade han i Kanada och förbättrade en ytbehandling för svarta tavlor. Detta gjorde han så bra att ett stort antal av hans ytbehandlade tavlor såldes över stora delar av Nordamerika.

Hiram Maxim blev sedan chefsingenjör på First Electric Lighting Company när ha närmade sig 40-årsåldern. Beträffande hans privatliv finns inte mycket dokumenterat. Det är i alla fall känt att han ådrog sig uppmärksamhet på Parisutställningen 1881. Han fick i samband med denna ta emot Legion d’Honneur. Under detta år kom han som anställd vid United States Electric Lighting Company till London för att omorganisera deras Cannon Street-kontor.

För de allra flesta torde Hiram Maxim vara mest känd för sin kulspruta. Nu var han ju inte den ende som började arbeta med att ta fram ett vapen som kunde avfyra en stor mängd projektiler under en kort tid.

Det sägs att Hiram Maxim redan i den yngre tonåren hade skissat på en kulspruta men då han presenterat sina idéer för fadern förkastat det hela. Åren gick och sedan han emigrerat till London 1881 vaknade idén på nytt. Det finns uppgifter om att han fick en idé när han var ute och tillsammans med några vänner och då de i samband med denna utflykt övade prickskytte. En idé om att det borde gå att bygga ett vapen som gjorde omladdningen själv. Andra uppgifter säger att det var i Paris, i samband med utställningen 1881, som det var någon som påtalade får honom att om han ville bli rik så skulle han uppfinna ett vapen som skulle underlätta för europeerna att ha ihjäl varandra så effektivt som möjligt. Vilken version som är den korrekta, om nu någon är det, är svårt att avgöra.

Maxim och kulsprutan

Maxim och kulsprutan

Oavsett hur han fick idén så var det i början av 1880-talet, som började arbeta med den uppfinning som han så starkt skulle bli förknippad med. Det enkelpipiga vapen som kunde avfyra 666 skott i minuten. Han tog även fram ett röksvagt krut att använda i detta vapen. Vapnet fungerade enligt principen kort piprekyl och hade en knäledslåsning av slutstycket. Genom att låta pipan och slutstycket vara ihopkopplade under en del av rekylförloppet fick slutstycket en kontrollerad rörelse bakåt. Och när sedan piprörelsen stoppades släpptes låsningen och slutstycket fortsatte rörelsen bakåt samtidigt som den nu tomma patronhylsan drogs ut ur patronläget. När slutstycket återgick så matades en ny patron in i patronläget och det hela upprepades så länge avtryckaren hölls intryckt. Hiram Maxims kulsprutan var den första fungerande automatiska kulsprutan. Maxim var även först med bandad ammunition.

Maximkulspruta

Maximkulspruta

Många prominenta personer inräknat prinsen av Wales kom för att beskåda detta märkvärdiga vapen, som antogs av den brittiska armén 1891. Vapnet användes i Matabelekriget i Indien samt av båda sidorna i Boerkriget. 1905 användes Maxims kulsprutor av 19 olika arméer och 21 mariner.

Det stod snart klart att hans verkstad i Hatton Gardens var för liten för att klara av tillverkningen på grund av den stora efterfrågan på hans kulsprutor. 1884 flyttade han sin verksamhet till Crayford. Han bosatte sig i ett hus kallat ”Stoneyhurst” i närheten av sin fabrik.

Han konkurrerade snart ut handdrivna vapen som de som tillverkades av Gatling och Palmcrantz. Under påtryckning från sina respektive finansiärer slogs 1888 Maxims bolag samman med Thorsten Nordenfeldts. För en tid var den nya verksamheten känd under namnet Maxim-Nordenfeldt Gun and Ammunition Company Ltd. Men redan 1890 tvingades Nordenfeldt i konkurs och fick därvid lämna företaget. Senare, 1897, blev företaget Vickers, Son and Maxim i och med att Maxims företag köptes upp av Vickers. Hiram Maxims konstruktion blev därmed känd under namnet Vickers.

Maxims konstruktion kopierades och förfinades av tyskarna i deras MG 08. Maxims kulspruta användes därvid av båda sidor under första världskriget. Och i detta krig visade de båda sidorna hur ivriga de var att utplåna varandra, så nog hade Hiram Maxim gett dem ett effektivt verktyg.

I Sverige konstruerades också några kopior av Maxims kulspruta och två av dem antogs av Kungliga Flottan.

Nu sysslade inte Hiram enbart med vapen utan han var även en man som sysslade med annat. Sålunda gav han sig på att konstruera flygplan. Hiram hade börjat intressera sig för flygning flygmaskiner redan så tidigt som 1856 men hade inte haft möjlighet att gå vidare i sina ambitioner när det gällde detta område. I samband med att han flyttade till Crayford vaknade detta intresse på nytt.

Uppmuntrad av ett par kollegor gjorde Maxim ritningar på en prototyp, Han bedömde att det skulle gå åt cirka 5000 pund och 5 års noggranna förberedelser för att projektet skulle bära frukt. Det skulle åtgå 3 år för att utveckla en motor som skulle driva flygplanet. Maxim behövde en bas för att utveckla och testa flygmaskinen. Det skulle vara fullt möjligt att bygga den i Crayfordfabriken men det behövdes ytterligare plats för tester och experiment.

Han fann ett, som han bedömde, passande ställe gränsande till Dartford nära Bexley vid Baldwyns Park. Maxim fick tillstånd att uppföra en stor hangar, som kunde användas för experimentella arbeten när det gällde motorer, propellrar och vingar. Det blev nödvändigt att lägga ut 550 meter räls som flygmaskiner skulle kunna testköras på.

Maxims flygplan

Maxims flygplan

Arbetet med flygplanet påbörjades 1891. Det byggdes på en fyrhjulig plattform på vilken en marin ångpanna från Thornycroft monterades. Ångpannan eldades med nafta (tungbensin) och producerade ånga med ett tryck på 22,5 kp/cm2 (320 lbs/sq inch). Ångan drev två ångmaskiner, placerade i det rörramverk som bar upp vingarna. Ångmaskinerna drev varsin propeller med en diameter av 5,5 meter.

Två testkörningar utfördes innan ”Flygmaskinen”, som Maxim kallade den, med honom själv vid spakarna testkördes den 31/7 1894. Efter cirka 270 meter lyfte planet och flög cirka 30 meter innan en strukturell felaktighet i ramverket fick det att falla till marken med ett brak varvid både flygplan och det skyddsräcke som fanns på båda sidor om rälsen skadades. Vid en efterföljande kontroll kunde man konstatera att planet hade flugit ca 30 meter på en höjd av 60 centimeter. Det kan ju te sig som bagatellartat jämfört med dagens flygningar, men var på den tiden en sådan bedrift att det kom med i Guiness Book of Air Facts and Feats som ”det första flygplan som kortvarigt lyft sig själv från marken under 1800-talet”.

Maxims andra flygplan

Maxims andra flygplan

I november 1894 deltog en modifierad variant av rekordflygplanet i en välgörenhetsgala i Baldwyns Park för att samla in pengar Bexley Cottage Hospital. Ett begränsat antal människor erbjöds att åka med i flygplanet mot en avgift av 5 shilling.

Affisch

Affisch

Hiram Maxim blev brittisk medborgare och 1901 blev han adlad. Kort efteråt flyttade han från Baldwyns Park till ”Rycrofts”, ett hus vid Dulwich Common. 1908 konstruerade han ett nytt flygplan (se bilden ovan), som han byggde året därpå. Planet såg flygvärdigt ut men visade sig vara behäftat med en rad problem varför projektet lades ner. Detta flygplans motor förstördes slutligen i samband med tester som genomfördes vid Joyce Green i Dartford 1910.

Sir Hiram Maxim avled 24 november 1916. Han avslutade därvid ett långt och händelserikt liv. Mot slutet av sin levnad blev han tillfrågad om avsaknad av monument över sitt arbete vid Baldwyns Park. Han svarade att myndigheterna hade visat sin uppskattning genom uppförandet av världens största och finaste mentalsjukhus där.

Källor: Dartford archive, Wikipedia, Nationalencyklopedin

error: Skyddat innehåll!! / Content is protected !!