Norgeresan 1975.

Sommaren 1975 fick jag och min dåvarande fru låna mina föräldrars bil några veckor. Eftersom vi även fick låna deras campingutrustning beslöt vi oss för att göra en resa till den södra delen av Norge.

Jag köpte en karta över Norge så att vi skulle kunna se hur vi skulle kunna lägga upp resan i stort. Inte detaljplanera, som min pappa gjorde när det skulle resas. Nej, vi föredrog att ha en mer lös planering med plats för improvisationer.

När det blev dags att ge sig av var det bara att packa bilen med allt vi skulle ha med oss. Tält, sovsäckar, bord, stolar, gasolkök med mera. Eftersom vår son Fredrik bara var 2 år, så tog vi med hans sulky. Den var hopfällbar och tog inte någon större plats som tur var.
Resan startade i Örebro, där vi bodde, och gick västerut via Karlskoga och Karlstad till Oslo där vi slog läger på Bogstads Camping. Vi valde att stanna där ett par dagar så att vi kunde se oss om. Besöka Holmenkollen där vi passade på att bada. Vi besökte även museet ute på Bygdöya där vi kunde beskåda Kontiki-flotten, Ra II och polarskeppet Fram.

Efter vistelsen i Oslo gick färden vidare mot Rjukan. Vi passerade Drammen och Kongsberg innan vi kom att styra kosan mot Rjukan. Vi kom då att färdas längs Tinnsjöen innan vi kom fram till Rjukan, där vi valde vi att se lite på stan, innan vi letade reda på en campingplats. Det visade sig att Tinn museum i Rjukan även fungerade som campingplats. Så där slog vi läger för ett par nätter. Det passade bra då det blev enklare att se på Rjukan och dess sevärdheter. Inne i Rjukan besökte vi turistbyrån där vi fick se att det fanns möjlighet att besöka den gamla tungvattenfabriken i Vemork. Men det var sista dagen innan den skulle stängas för allmänheten, så det blev lite bråttom. Vi hann dock med att delta i sista visningen av fabriken och Vemorks kraftverk. Att ta linbanan upp till Gvepseborg var också något som vi gjorde. Uppe vid Gvepseborg fikade vi och kunde även se hur Rjukan låg djupt nere i en smal dalgång. På kvällen deltog vi i en visning av museets gamla byggnader vilket var intressant.

Efter ett par härliga och varma dagar packade vi ihop och fortsatte vår färd. Resan gick nu mot sydväst. Vi for förbi Mösvassdammen till Åmot, där vi styrde kosan mot Haukeliseter och Röldal. På vägen till Odda kom vi till Låtefoss, som vi givetvis stannade och tittade på. Ett mäktigt dubbelt vattenfall, som sprider ett vattendis över vägen, som går över älven på en gammal stenbro. Sedan var det inte långt kvar till Odda, där vi valde att köra längs fjordens östra strand upp till Kinsarvik. Vägen utmed fjorden gick längs mängder av fruktodlingar och det var en sevärd färd. I Kinsarvik hittade vi en campingplats alldeles nära kyrkan. Men det var även nära till färjeläget där vi kunde se färjorna till Kvanndal och Utne komma och gå. Något som Fredrik tyckte var intressant.

Vår resa gick sedan vidare mot Eidfjord via Brimnes. Från Eidfjord bar det av uppåt. Vägen gick i zigzag upp längs bergsidan. Till slut hade vi kommit upp till Vöringsfoss, som vi givetvis stannade och såg på. En hisnande upplevelse. Vattenfallet är cirka 200 meter högt och att titta ner i den djupa skrevan gav mig svindel. Efter att ha sett på vattenfallet fortsatte vi över Hardangervidda över kalfjället förbi Dyranut mot Geilo och Gol.

Från fortsatte vi sedan söderut mot Oslo och Halden. Vi tog det lugnt och valde att njuta av det vi kunde se istället för att jäkta. Väl framme i Halden tog vi en ordentlig titt på Fredrikstens fästning. Platsen är ju känd för att det var där som Karl XII stupade 1718. Efter besöket i Halden bar det av mot norsk-svenska gränsen. Svinesundsbron var stor och sevärd, så där stannade vi en stund för att se på utsikten från bron innan vi fortsatte till Strömstad. Efter att ha sett på Strömstad fortsatte vi till Lysekil där vi hittade en campingplats. Efter ett par dagar började det blåsa upp och bli sämre väder. Sent på eftermiddagen insåg vi att det var nog bäst att packa ihop och dra vidare. Att det var ett klokt beslut kom vi snart att bli varse. Hård blåst gjorde att det inte var det enklaste att packa ihop det stora tältet, men till slut var det klart för avfärd. Göteborg blev nu målet.

Regnet kom ganska snart efter att vi startat. Så det var bara att ställa in sig på att det kunde bli lite otrevligt resväder. Hård vind kombinerat med ösregn är ju inget som man önskar sig. Och inte blev det bättre när det blev mörkt. Regnet tilltog och sikten minskade rejält. 30-40 km/tim på motorvägen var nu en realitet och ingen försökte köra om. Vindrutetorkarna förmådde knappt att hålla vattnet borta från rutan. I baksätet satt Fredrik med sitt troll som han fått när vi åkte från Kinsarvik och tjatade ”gicko-gicko”. Vi undrade givetvis vad det var sa. Kanske var det trollet han menade, men det visade sig att han härmade ljudet från vindrutetorkarna. Men efter det kallade han faktiskt trollet för Gicko. Väl framme i Göteborg valde vi att ta in på Esso Motorhotell över natten. Det var, som vi insåg, det vettigaste alternativet.

Efter att ha ätit en god hotellfrukost startade vi resan mot Vetlanda, där vi skulle besöka en tidigare arbetskamrat till min fru och dennes sambo. Det blev några fina dagar i Vetlanda. Vi besökte Lindshammars glasbruk, där fick komma in i hyttan och se glastillverkningen på nära håll. High Chaparall fick också ett besök innan vi styrde färden mot hemmet i Örebro.

Här följer en samling bilder som jag tog under Norgeresan. Huvudsakligen färgbilder men även ett antal svartvita. Kvaliteten varierar men är som jag ser det acceptabel med tanke på att det är mer 40 år gamla diabilder som jag har skannat.