FN-soldat i Sinai.

Sedan länge hade jag närt en dröm en dröm om att göra FN-tjänst, men av diverse olika orsaker hade det inte blivit av att söka till någon bataljon. Men under en repmånad vintern 1977 väcktes tanken till liv och inte bara det. Jag tog mig i kragen och skickade in en ansökan. Att min arbetsgivare blev måttligt glad över detta säger sig själv, men kan hade ju ingen laglig rätt att vägra mig tjänstledigt, så det var bara för honom att bita i det sura äpplet.

Under perioden december 1977 – juni 1978 tjänstgjorde jag i den svenska FN-bataljonen 68M med placering i Sinai. Bataljonen skulle tillsammans med ett antal andra bataljoner från ett antal länder skilja Israel och Egypten åt.

Jag tillhörde stab- och trosskompaniet med förläggning på Camp Tre Kronor, som var belägen på en plats vid namn Baluza. Jag ingick i stabsplutonen, som ställföreträdande radio- och trådgruppschef och bilförare.

Camp Tre Kronor var en tidigare israelisk armébas. Vi bodde i prefabhus av plåtklädd plywood. En bit från campen fanns en flygplats och dryga halvmilen norrut Medelhavet. I övrigt var det sandöken.

Hur var det för mig, som hade familj och barn att lämna hemmet för ett halvår? Visst hade det sina sidor, men det gick förvånansvärt bra. Det som var mest negativt var ju att ha familjen så långt borta, men jag visste ju att det bara var ett halvår som jag skulle vara borta. Och så fick jag ju uppfylla min gamla dröm.

I min tjänst ingick att bemanna campens telefonväxel, delta i underhållet av bataljonens telenät, vara bilförare m.m. Med andra ord så var det en omväxlande tjänst. Det var inte frågan om kontorstider utan verksamheten pågick dygnet runt. 6 timmars bakjour följt av 6 timmars tjänst i växeln. Allt i enlighet med ett schema, som jag hade att sätta samman.