Resan 1959.

Sommaren 1959 gjorde familjen en resa till Västberlin och Västtyskland under min pappas semester. Resan startade från Flen vid 17-tiden en fredagseftermiddag och första natten tillbringades på Getingaryds familjecamping strax norr om Gränna. På lördagen fotsatte vi ner genom Småland och Skåne via Malmö och Skanör-Falsterbo till Trelleborg. Från Trelleborg gick resan vidare med färjan till Sassnitz i det dåvarande Östtyskland. Att ta sig från Sassnitz till Berlin innebar att man var tvungen att följa en av de Östtyska myndigheterna. En färdväg som angavs på en schematisk kartskiss. Väl framme i Västberlin träffade vi bekanta och det var också något som var en av orsakerna till resan. Vi bodde på Kolhasenbrücks camping alldeles invid gränsen till Östtyskland. Under de dagar som vi var i Västberlin besökte vi våra bekanta, såg på Västberlin och även Östberlin. Det var en stor skillnad mellan Västberlin och Östberlin. I Östberlin fanns det betydligt fler spår av andra världskrigets förstörelse. Gatorna var i det närmaste bilfria. Så kom den dag då vi skulle resa vidare. Bilen lastades med våra pinaler och så tog vi farväl av våra vänner innan det bar iväg mot gränsen. Men där blev det stopp. Det var fel på våra visum, så vi fick vända och ordna nya korrekta visum. Sent på eftermiddagen fick vi våra korrekta visum och kunde göra ett nytt försök att få passera gränsen och resa till Västtyskland. Väl framme i Västtyskland kunde vi välja själva hur vi skulle färdas. Det blev en intressant rundtur i Västtyskland. Bland annat besöktes Bodenwerder, baron von Münchhausens födelsestad. När vi kom till Hameln var det en självklarhet att besöka Råttfångarmuseet, eftersom staden är känd för berättelsen om råttfångaren i Hameln. När vi kom fram till Rüdesheim am Rhein hittades en bra campingplats i utkanten av den lilla staden alldeles intill Rhen. Jag och min syster kunde till vår glädje bada i den swimmingpool som fanns intill campingplatsen. Rüdesheim är en liten stad som lever på turism och vin. Vi passade på att ta linbanan upp till Niederdenkmal högt ovanför den lilla staden. Utsikten över Rhendalen var magnifik. Efter att ha sett på staden så gick resan vidare längs Rhen upp till Koblenz. Därifrån for vi vidare till Bonn, Västtysklands huvudstad. Där kunde vi se att det fanns ruiner som var bebodda trots att det var 14 år sedan kriget tog slut. Vår resa gick sedan vidare mot Köln och sedan vidare mot Bremen och Nordsjökusten. I Büsum, en liten ort vid kusten där vi tog det lugnt och njöt av att kunna bada i det salta vattnet. Men allt har sitt slut och snart var det dags att fara vidare. Resan mot norr genom Danmark. Hemfärden var påbörjad. Efter att vi färjat över Stora Bält kunde vi fortsätta över Själland till Köpenhamn och Helsingör där vi färjade över Öresund till Helsingborg. Efter att ha övernattat på campingen vid Råå Vallar strax söder om Helsingborg fortsatte vi till Malmö via Landskrona, Lund och Skurup, där vi besökte på min pappas syster. Efter besöket i Malmö som varade ett par dagar var det så dags att fara hem till Flen. När vi kom hem hade vi under resans 26 dagar färdats ca 462 mil och även sett och upplevt mycket.

Här följer ett antal bildspel, som jag gjort av foton,som togs under resans gång.

Resan till Tyskland 1959 del 1.

Resan till Tyskland 1959 del 2.

Resan till Tyskland 1959 del 3.

Resan till Tyskland 1959 del 4.

Resan till Tyskland 1959 del 5.

Resan till Tyskland 1959 del 6.