Sinai – från krigsskådeplats till fredsskådeplats.

Historik.

Milstolpar i Mellanöstern.

1947		FN föreslår att Palestina delas mellan araber och judar.
1948		Judarna utropar staten Israel, de arabiska grannstaterna anfaller – Palestinakriget.
1949		Striderna övergår i vapenstillestånd.
1954 – 55		Palestinierna i Gaza organiserar gerilla och Egypten kommandostyrkor mot Israel.
1956		Egypten nationaliserar Suezkanalbolaget. Israel, England och Frankrike anfaller – Suezkriget.
1964		PLO (Palestina befrielseorganisation) bildas med Egyptens stöd.
1967		Arabisk uppmarsch mot Israel, som anfaller Egypten, Jordanien och Syrien – junikriget. Säkerhetsrådets resolution 242 om principerna för fred i mellanöstern.
1969 – 70		Vapenstilleståndet mellan Egypten och Israel övergår i stridshandlingar – utnötningskriget.
1973		Egypten och Syrien anfaller ”Stor-Israel”, som slår tillbaka – oktoberkriget.
1974		Truppåtskillnadsavtal sluts för Suez-fronten, ”Sinai I”, senare för Golan-fronten.
1975		Nytt avtal sluts för Suez-Sinai – ”Sinai II”.
1977		Egyptens president Sadat flyger till Israel och möter premiärminister Begin.
1978		Israel invaderar södra Libanon. Camp David-avtalen mellan Egypten och Israel undertecknas med USA:s president Carter som värd.
1979		Fredsfördrag mellan Egypten och Israel sluts i Washington.
1982		Hela Sinai har utrymts av Israel och återlämnats till Egypten.

Grundfakta UNEF II.

(Baserade på The Blue Helmets, UN New York 1985)

Funktion (uppgift):	Att övervaka dels eld upphör mellan egyptiska och israeliska styrkor, dels deras omgruppering, enligt avtalen av den 18 januari 1974 och 4 september 1975, samt att bemanna och kontrollera överenskomna buffertzoner.
Plats:	Suezkanalsektorn och senare Sinaihalvön, begränsad insats i södra Libanon 1978.
Högkvarter:	Ismailia, i begynnelseskedet Kairo.
Varaktighet:	1973, den 25 oktober – 1979 den 24 juli (officiellt); avveckling in på 1980, april.
Personalstyrka:	Max 6973, 1974 febr; min 3919, 1975, juli.
Förluster (i döda):	52, varav 9 vid nedskjutning av ett FN-flygplan i Syrien 1974 och 1 under Libanoninsatsen 1978, svensk.
Kostnader:	Från start till slut 446 487 000 US dollar.
Finansieringsmetod:	Obligatoriska, kollektiva bidrag enligt speciell skala.
Truppbidrag:	Australien, flygenhet Canada, underhållsenhet Finland, infanteribataljon Ghana, infanteribataljon Indonesien, infanteribataljon Irland, infanteribataljon Nepal, infanteribataljon Panama, infanteribataljon Peru, infanteribataljon Polen*, underhållsenhet Senegal, infanteribataljon Sverige*, infanteribataljon Österrike**, infanteribataljon	1976 juli – 1979, okt. 1973 10 nov – 1979 30 okt. 1973 26 okt – 1979 aug. 1974 22 jan – 1979 sep. 1973 21 dec – 1979 sep. 1973 30 okt – 1974 22 maj. 1974 3 feb – 1974 4 sep. 1973 11 dec – 1974 25 nov. 1973 25 nov – 1974 3 juni. 1973 15 nov – 1980 20 jan. 1974 18 jan – 1976 juni. 1973 26 okt – 1980 30 apr. 1973 26 okt – 1974 3 juni.

*/ Bidrog kostnadsfritt med flygtransport av egen FN-trupp, Australien också av Nepalesisk. Till lufttransport av/till UNEF II bidrog utan kostnad för FN också: Förbundsrepubliken Tyskland, Japan, Norge, Sovjetunionen samt USA (också materiel och tjänster). Schweiziskt FN-flyg till UNTSO:s förfogande disponerades dessutom av UNEF II.